Tårar på min kind

Det var länge sen nu, sen jag skrev alltså. Men tänkte ta upp bloggen igen för att jag behöver skriva av mig lite. Ibland inträffar sånt som man är så himla rädd för, min pappa har fått en en demenssjukdom. Jag är så ledsen så ledsen så ledsen. Tack och lov är det i ett tidigt stadie och nu får han medicin som ska bromsa. Min lilla pappa. Som haft det tillräckligt svårt genom livet. Det är så orättvist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0